Skådespelaren - En flummig narcissistisk diva? Ja, kanske det men lätt viktigaste ingrediensen i ett spex. Lite som skinkan i julskinka.
Exakt så här glad blev jag när Anna Westermark förklarade att det var Grevens tur att överta den ärofyllda och välsvarvade bloggpinnen häromdagen. En blogg med nära 100 läsare och en humornivå av bibliska mått kräver sina förberedelser. Därför har det tagit några dagar och ett gästspel på internationella gasquen som sånganförare innan Greven fick pinnen ur. Kul för övrigt att jag nämner den internationella gasquen, för det är kul med folk av olika slag. Mitt favoritfolkslag just nu måste ändå vara missförstådda och lite småpilska mäktiga ledare. Nedan stoltserar två av mina nygamla favoriter, Skorpan och Affe.
Skorpan har aldrig bangat att testa på nya trender och Affe har alltid gått sin egen väg. Affe har under sina år på den internationella arenan skapat ett unikt uniformsmode som inte helt sällan har ackompanjerats av en vansinnigt vältrimmad och välplacerad mustasch som skulle få självaste Sylvester Grabe grön av avund. För att skapa rubriker och nå ut till en internationell publik verkar det tydligen som om man måste klä upp sig lite och våga köra på sin grej. Tyvärr har spexets kostymgrupp ännu inte hunnit ta skådespelarnas gyllene kroppsmått eller förstärka vår redan bländade utstrålning med noga utvalda scenkläder. Grundläggande research och inköp tar väl sin tid antar jag… Men som representant för den hårt slitande skådespelaren, eller kultursoldat som vi själva titulerar oss, så fick jag slänga ihop en liten kreation för att platsa på bloggen.
Min ukrainska sjuksköterska, som envisades med att stå beklämmande nära fick också vara med för jag har ännu inte lyckats ladda ner någon bra fotoredigeringsapp till min iPhone. Hon är inte med i själva Spexet mer än bakom kulisserna där hon bl.a. har fullt sjå att byta min kateter och hålla koll på vätskeintaget.
I övrigt så har vi skådespelare det ganska tufft allmänt, förutom avsaknad av scenkläder så har vi inte heller någon scen (!) ännu mindre egen loge. Idag när vi repade hela spexet rakt igenom för första gången fick vi dock kaffe och vatten. Det var gott.
Sarah och Fredrik, våra unga och begåvade regissörer, är mycket uppskattade för att de säger snälla saker och skriver ut nya manus hela tiden trots dagens rabiata miljöpolicy.
Tack för att Ni berikar vår kulturvardag, det känns lite lyxigt och skönt att slippa mecka med det på egen hand.
Nu skriker regissörerna från vardagsrummet (där de för övrigt bor) att jag måste sluta kladda i bloggen… Att bli utfodrade av och få bo hos en Greve är tydligen inte så tacksamt. Men jag är inte bitter, bara skådespelare och gammal Greve.
GMY
Oscar/Greven
